Musik genom ångest och glädje
Ett av GFs ledord är Musik. Musik är något otroligt viktigt i vårt samhälle. Det handlar sällan om människor har en relation till musik, utan hur den relationen ser ut. I närheten av musikälskare hör vi ofta att musiken är ”allt för mig”, ”mitt sätt att uttrycka mig”, ”något för alla tillfällen” och så vidare. Även om inte alla aktivt lyssnar på musik, är det svårt att undgå den. Om det inte är ett musikstycke eller en låt, kan det vara vinden som tar tag i trädkronorna, en flock fåglar som seglar över gatan, bilar som tutar eller barn som jublar.
Om du läser denna festivalblogg tror jag du har en ganska stark relation till musiken, och så har det varit för människor i många tusen år.
I Första Samuelboken berättas det om kung Saul. Han plågades av en ond ande, vilket skulle kunna vara ångest eller depression. Sauls vänner föreslår att han ska hitta någon som kan spela för honom när det är som jobbigast. Kanske kan det lindra plågan. Sagt och gjort, herdepojken David kan spela lyra, och blir förd till kungens palats. Varje gång Saul kände av plågan spelade David, då kände sig Saul lättare till mods. Han blev lugn igen, och den onda anden lämnade honom.
Musiken blev något väldigt viktigt även för David. Han har skrivit de flesta psalmerna i Psaltaren i Gamla testamentet. I inledningen till flera av psalmerna står det när David skrev dem. Psalm 3 inleds: En psalm av David när han flydde för sin son Absalom, psalm 7: En klagosång av David. Det finns även dikter (t.ex. ps 32), psalmer för körledaren (t.ex. ps 31) och vallfartssånger (t.ex. ps 127). I dessa texter behandlar David sorg, glädje, lycka och livets svåra varför och andra frågor. Musiken och texterna var hans sätt att bearbeta vad som hände och hans sätt att tala till Gud.
Musiken är ett arv från skapelsen, som verkar genomsyra alla människor på ett eller annat sätt. Vad betyder musiken för dig?
Läs mer: Första Samuelboken kapitel 16, vers 14-23
Psaltaren, till exempel psalm 8, 22, 121, 139, 148.
Lite mer lördag och hej då!
Den artonde upplagan av Gullbrannafestivalen är genomförd och avslutad. En nöjd festivalgeneral tackade under avslutningsgudstjänsten för en lyckad festival. Tacken gick till alla medarbetare i de olika grupperna, och såklart till alla besökare! Ett gäng tusen festivalpass såldes, och utöver det rörde sig många andra på campingen och festivalområdet och förgyllde stämningen. Det är mötena som sker som ger något extra till känslan, musiken lägger ett soundtrack och de flesta av artisterna har visat sin livsriktning: Jesus.
Rickard Sundström har stått för predikningarna under GF18 och söndagens GF10. Han har pratat kring olika ord som blivit klyschor, om viktiga ord vi använder i kyrkan, som mest blivit vardagsord utan innebörd. Kanske tycks detta inlägg vara fullt av klyschor, men en av klyschorna Rickard pratade om var välsignelse. Ett av de ord vi borde avklyscha. Därför vill jag avslutade mitt festivalbloggande detta år genom att, ärligt och på riktigt, be om Guds rika välsignelse över alla er festivaldeltagare och andra bloggläsare.
Tack för i år!
Sofie Nordquist
Det där lilla extra
Jag sitter i solen och njuter av den nyanlända våren. Vid väggen i söderläge blundar jag och minns ett stekhett Gullbrannafestivalen 2015. Jag minns en bil utan AC, varma morgnar i tältet, folk som sökte sig till skuggan, svettiga konserter, solröda axlar och en ständig värme från festivaldeltagare. En så fin och bra festival!
Det är något särskilt som får mig att än en gång kicka igång den här bloggen. Det finns mycket annat jag ”borde” göra, men ändå är det något som gör att engagemanget för GF är svårt att släppa. Med 350 frivilligarbetare är jag förmodligen inte ensam om att känna det där. Jag tror att det där särskilda är Jesus. Gullbrannafestivalen har Jesus. I musiken och alla möten vill Jesus vara med och inspirera, påverka och framförallt: älska.
Det finns kraft i Jesus och i hans namn. Förra sommaren var jag, min fästman och två vänner på Gotland. En förmiddag körde vi genom en skog när motorlampan började lysa. Vi styrde in till kanten och stannade bilen. När vi försökte starta den igen hände ingenting. Google talade om för oss att generatorn strulade och att det var 15 km till närmsta verkstad. Om vi lyckades starta bilen skulle vi förmodligen inte komma så långt. Men några kilometer närmre vore ju bra att komma. Efter lite jox startade bilen, och hela resan bad jag ”Jesus, hjälp oss, Jesus, Jesus, Jesus”. Vi lyckades köra de 15 kilometerna till verkstaden. Trots att det inte borde gått. Sedan dog bilen. De sista 100 metrarna rullade vi.
Du kan kalla det en tillfällighet. Du kan tro att jag diktat ihop berättelsen. Oavsett tror jag att det var Jesus som hjälpte oss hela vägen till verkstaden och med att få tag på en ny generator innan färjan tillbaka till fastlandet avgick. Jag tror att det finns kraft i namnet Jesus. Med den kraften gör vi Gullbrannafestivalen. Jag tror att Jesus är det där extra, det särskilda som gör att folk kommer till GF som deltagare och/eller crew. Jag tror Jesus hjälper oss att minnas det goda och att söka oss till människor som varit med om något liknande, men även till människor som längtar efter något. Något som förmodligen är Jesus.
Jag hoppas att årets Gullbrannafestival får vara en mötesplats för alla sorters människor. Att vi ska kunna sprida värmen, och, framförallt, det där lilla extra som skiljer GF från många andra festivaler. Jesus.
Sofie Nordquist